Socialen bryr sig inte om barn

En fortsättning på blogginlägget ”Barn som bor i en hälsofarlig miljö” som skrevs onsdagen den 3:e juli 2013.

Torsdagen den 18 juli 2013 strax efter klockan 13:00 ringde jag till socialkontoret i en stad i södra dalarna för att anmäla pappan ”Alexander” för hur han behandlar sin åttaåriga son Sebastian.

Alexander har aldrig någonsin höjt handen mot Sebastian, vad jag känner till, men ändå lever Sebastian i en farlig miljö som kan förstöra hans hälsa med sjukdomar som kan bli kroniska och/eller livshotande.

När jag väl kom fram till socialkontoret så var kvinnan jag skulle prata med upptagen med en klient, så jag fick lämna namn och telefonnummer och sedan vänta tills jag skulle bli uppringd.

Klockan 14:10 ringde kvinnan upp mig från socialkontoret och jag nämnde kortfattat vad det gällde, samt lämnade namn på både pappan ”Alexander” och sonen ”Sebastian”.

Under hela samtalet som varade i tre minuter, fick jag tvinga kvinnan från socialkontoret att lyssna på vad det gällde, hon lyssnade inte direkt motiverande utan var mest helt ointresserad om vad det gällde.

Jag berättade kortfattat hur det såg ut hemma hos pappan och hur pojken levde, men det tonfallet jag fick av kvinnan var: ”Jaja, lägg på nu”. Det tonfallet ville jag verkligen inte ha från någon som arbetar på socialkontoret och har hand om just sådana ärenden där barn far illa och lever i misär. Kvinnan fick inte ens reda på hälften av hur pojken levde hemma hos sin pappa. Hon var helt ointresserad av att få in uppgifter och brydde sig inte ens utan suckade mest och försökte bevisa med tonläget på rösten att hon inte brydde sig, då jag nämnde något.

Jag förstår nu varför min kompis gav upp efter tre anmälningar till socialen då hon hela tiden blivit bemött illa samt fått en vägg rakt i ansiktet av socialkontoret.

Det jag funderar över är om det inte är socialen som ska Hjälpa kanske och inte ge någon förhinder?

Socialkontoret på denna ort gjorde så att en liten pojke avled för något år sedan, genom att dom helt enkelt inte brydde sig och var helt ointresserade av att arbeta professionellt med ärenden dom fick in vad gällande just den pojken.

Det jag undrar över är _Hur många barn ska avlida innan socialen gör något?_ Minst ett barn har redan gått förlorat för att socialen inte skötte sitt arbete och det är Ett barn för Mycket!

Ni får ursäkta min oprofessionella ton i de två senaste meningarna, men man ilsknar till av de oprofessionella människorna som sitter på socialkontoret och har hand om livsavgörande ärenden. Speciellt då dom inte verkar bry sig och tar anmälningarna på allvar. En outbildad person skulle sköta deras arbeten bättre än vad dom gör.

För att gå tillbaka till Alexander och Sebastian så fick reda på för några timmar sedan att Alexander till och med glömt bort Sebastian då han skulle till skolan. Alexander hade kommit ut på gården till hyreshusen där han bor och sade till en granne till honom: ”Just fan, jag glömde Sebastian”. Alexander sprang upp till lägenheten igen och hittade Sebastian fortfarande sovandes i sängen. Då var klockan 07:45 på morgonen och Sebastian börjar klockan 08:00. Det händer till och med väldigt ofta att Sebastian kommer sent till skolan då han bor hos sin pappa, bara för att Alexander försover sig. Alexander tillåter Sebastian att vara vaken hur länge som helst och sedan försover sig fram till sena förmiddagen. Det jag funderade över är hur det kommer sig att man kan glömma bort sin egen son, samt förstöra hans skolgång genom att missköta både sig själv och sin son på 8 år?

Alexander sätter inte ens sin son först, utan arbetet ligger som ett tvång på plats nummer ett för att få in pengar. På plats nummer två ligger hans fritidsintressen vad gäller att köpa bilar och skruva på dom och på plats nummer tre, hoppas jag att hans son Sebastian ligger på. Alexander har inte ens råd att köpa kläder till Sebastian, men ändå bad han sin granne att köpa hans motor så han kunde köpa en ny bil. Grannen som är väl insatt i hur Sebastian lever hemma hos sin pappa förstod inte vad anledningen var till varför Alexander väljer att köpa en bil, när han kan köpa kläder åt Sebastian? Snacka om att inte sätta sin son framför sina fritidsintressen. Vilken idiot!