ETT VIKTIGT MEDDELANDE Handling: 112, ordningsvakter och blåljus yrken.

Du bevittnar när en person bli mördad och gärningsmännen springer från platsen.
Du bevittnar en brand i ett bostadshus, där människor fortfarande är kvar i den brinnande byggnaden.
Du bevittnar en person få en hjärtinfarkt och rasar ihop framför dina ögon.
Du bevittnar hur två ordningsvakter utanför en krog ligger på marken och får ta emot ett antal slag och sparkar från tre män...
Vad gör du? Jo, självklart ringer du 112.. .... Under tiden du pratar med SOS-operatören kommer ordningsvakterna på fötterna igen. De lyckas hålla männen på avstånd med sina batonger. De lyckas inom kort boja männen med hjälp av ytterligare tre ordningsvakter.

Men hur gör du i denna situation?
Du kommer fram till en avspärrad plats där en människa ligger mördad på marken.
Du kommer fram till en avspärrad plats där en bostad brinner och det finns människor kvar i den brinnande byggnaden.
Du kommer fram till en plats där en person fått hjärtinfarkt och ligger på marken och får hjärt-lungräddning.
Du kommer fram till en plats där du ser fem ordningsvakter slå med batongen och spraya pepparspray på tre män som sedan läggs ner på marken och bojas.
Vad gör du då?
Jo självklart tar du upp mobiltelefonen och spelar in händelseförloppet med din mobilkamera.
Du står bland folkmassan och säger att polisen inte bryr sig och att dom inte gör sitt arbete.
Du står och uttrycker dig om att räddningstjänsten inte gör något och att dom låter människorna i den brinnande byggnaden brinna inne.
Du säger att ambulanspersonalen kom alldeles försent och att det är deras fel att personen som fick hjärtinfarkt avled.
Du står och skriker ÖVERVÅLD och försöker skingra ordningsvakterna från de tre männen.
Eller hur, visst gör du?

Men låt mig säga såhär:

Du bevittnar din kompis bli mördad och gärningsmännen springer iväg, men blir nerbrottad av fem ordningsvakter en stund senare utanför en krog.

Du bevittnar en brand i ditt hem där din familj fortfarande är kvar i byggnaden. 

Du bevittnar en släkting få en hjärtinfarkt och rasar ihop framför dina ögon.

Tycker du fortfarande det är lika roligt att spela in händelseförloppet nu? Eller se den övriga folkmassan njuta av din kris med mobilkameror riktades i alla väderstreck för att inte riskera att missa något?

En alltför stor majoritet av samhället råkar ut för just detta fenomen. 

De blir filmade av kanske ett tiotal mobilkameror när de befinner sig i utsatta lägen. 

Men vad är det egentligen som får människor att spel in de "smaskiga, njutbara" detaljerna? Tycker de att det är roligt eller njuter dem verkligen av det?

Om de inte njuter av det kan man ju börja fundera över hur det kommer sig att de väljer att spela in en tragisk, nervig och hemsk händelse som lagras i mobilens minne, för att sedan kanske publicera det på nätet. Om dom njuter av att se en mördad person, människor brinna inne, en avliden människa eller folk som begått brott och bli nerbrottad på marken, så lär ju andra njuta av det också... Eller? 

Är det pornografi för dem som spelar in? Jag vet att många börjar spela in först när de nersparkade och slagna poliserna och ordningsvakterna   lyckats ta sig upp på fötterna och försöker brotta ner de misstänkta. Allt för att få de uniformerade svartlistade och visa hur de ger sig på "oskyldiga" människor. 

Det enda man ska göra  med sin mobil vid akuta tillfällen är att ringa 112, om det inte redan är gjort. Sen ska man svara på de frågor som operatören ställer. Om du sedan avslutar samtalet så ska du göra något väldigt chockerande, så jag hoppas att du sitter ner! 

- Lägg tillbaka telefonen i fickan eller i väskan och låt den ligga där. Sen gör du det du kan göra tills hjälp anländer.. 

Men bara för att du har ringt larmnumret 112, så är inte allt frid och fröjd och strålande solsken. 

Många tror tyvärr att bara för att de har ringt 112, så går allas liv att rädda, då är allt okej och allt kommer att bli bra.. Tyvärr måste jag göra dig besviken.. Alla liv går inte att rädda.

Hur snabbt polisen, räddningstjänsten eller ambulansen än vill vara på plats, hur gärna de än vill kunna rädda liv, så går det inte alltid som de vill. Brott inträffar, naturkatastrofer tar liv, bränder inträffar av olika anledningar och sjukdomar finns oberoende på om de orsakats av inre eller yttre faktorer. 

Det jag undrar är hur människor kan påstå sig kunna blåljusyrkerna bättre, än de som faktiskt arbetar inom dessa yrken?

Bara för att de bär kläder, så betyder det inte att de vet hur klädesplagget tillverkas.

Bara för att de ser en snickare bygga ett hus så betyder det inte att de kan bygga ett själva. 

Bara för att de ser hur en polis, brandman eller ambulansförare arbetar, så betyder det inte att de kan genomföra deras arbetsuppgifter automatiskt. 

Varför? Jo anledningen är enkel och den är att de helt enkelt inte är utbildade och därmed heller inte kvalificerade till att arbeta inom dessa yrken! 

Mer tydlig än så kan jag nog ärligt talat inte bli.

Personalen inom Räddningstjänsten, Polisen och Ambulansen har kämpat sig genom år av utbildning och tester för att få arbeta med det de vill. Det är yrken där de möter mycket elände, sorg, katastrofer och död. De kan även få se sina egna nära och kära, vänner och bekanta, men även kolleger hamna i situationer där de är utom all räddning. 

Ena minuten kan de stå bredvid dem för att sedan under nästa minut få kämpa för sitt eget liv. Det sista de kan komma få se när de försöker rädda livet på sin kollega eller andra, är livet som släcks i deras ögon. De utsätter sina egna liv för att rädda alla andras, oavsett om de är kända grovt kriminella människor eller okända lagliga människor.

Men hur tackas dessa hjältar inom blåljusyrkerna av en del av samhället?

Jo, de överöser dom med hånfulla skratt, sparkar, spottloskor, hot, kränkningar och gatstenar, för att nämna något. 

Enligt en stor majoritet av samhället så kommer de alltid försent oavsett vilket blåljusfordon det gäller. 

Samt enligt många människor så gör de inget alls för samhället, och Polismyndigheten är den myndighet som blivit mest utsatt för detta påstående. 

Men ingen av de alla valde att arbeta som polis, brandman eller ambulanssjukvårdare för att sitta på en stol och inte göra någonting. De valde dessa yrken, för att de vill finnas där för allmänheten när de är i fara och kris. När allmänheten springer från faran, så springer dessa hjältar in i den.. Allt för att skydda alla andras liv, som kan vara ditt.